Ångslupar och ångfärjor

Den första ångslupslinjen i Stockholm inrättades 1836 mellan Logårdstrappan på Skeppsbron och Allmänna gränd på Djurgården. Den första innerstadslinjen öppnade 1853 och gick där Vasabron nu ligger.

De första ångslupslinjerna drevs med små hjulångare. År 1859 kom de första propellerångsluparna och nu fick denna trafik ett snabbt genomslag. Den trafik som etablerades till den stora konst- och industriutställningen på Djurgården 1897 innebar ett genombrott för ångfärjorna.

Det dominerande lokaltrafikbolaget på Saltsjön och Mälaren blev Stockholms Ångslups AB (SÅA), bildat 1863 genom sammanslagning av flera mindre bolag. Det kom sedan att gå samman med många andra bolag. 

Även andra bolag drev trafik på vissa linjer. AGA körde fartyg för sin personal från Slussen och Tegelviken till fabriken på Lidingö åren 1916-1965. Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön, som drev Saltsjöbanan, körde färjor till ändstationen på Stadsgården innan stationen flyttades till Slussen på 1930-talet.

Under 1920-talet inleddes nedgången för den sjöburna kollektivtrafiken. Spårvagnar, bussar och broar gjorde de landburna transporterna överlägsna för de flesta resor. Successivt försvann linje efter linje. Kvar blev trafiken mellan Slussen och Allmänna gränd.

År 1970 köpte landstingsägda Waxholmsbolaget de fartyg som SÅA hade kvar och övertog trafiken på Djurgården. Nya fartyg anskaffades och trafiken expanderade. Under senare år har linjer etablerats från Nybroviken i annan regi, dels till Hammarby sjöstad (som också har en linje över Hammarby sjö), dels till Nacka och Lidingö.

Läs om ångfärjan Djurgården 3, S/S Drottningholm samt ångslupen Frithiof

Läs om Samuel Owen som 1807 tillverkade Sveriges första ångmaskin

Foto från Stockholmskällan: Nybrokajen 28 januari 1955.
Fotograf: John Kjellström.