Kejsarn och Kejsarinnan

”Den som inte har något öknamn i hamnen, han är ingenting”, sade Kross Hasse en gång.

Många människor förfasade sig över det här med öknamnen, men det ska sägas att det var så med dem att de använde man inte till varandra, bara om varandra. Ofta var det så att gubbarna inte ens visste kamratens namn i det så att säga civila. Man kände bara till öknamnet.

En gång kom det en person ner till utropslokalen i gamla Borgen och gick runt bland gubbarna och frågade efter en Harry Karlsson. Han fick bara huvudskakningar till svar. Känner inte till. Till slut kom han på att säga att jag tror att han bland er kallas Pappa Fyller År. ”Jaså den! Varför sa du inte det med det samma? Det är ju han som står där bakom pelaren.”

Även basarna hade öknamn. Kejsarn till exempel var bas hos Svea. Varför han kallades så vet jag inte. Ibland när han var på dåligt humör visste gubbarna att säga, att idag har Kejsarn ont i fotknölarna.

Kejsarn kände mycket väl till sitt öknamn och han hade inget emot det. En gång när han var ute på stan med sin fru mötte han en bekant hamnarbetare och då lär han till och med ha sagt, ”Får jag lov att presentera min fru, Kejsarinnan.”

/berättad av Bengt Örsell