Kameliadamen ansöker om ledighet

En som redan på 50-talet införde egna skrivna ledighetsansökningar var Kameliadamen. Han var född 1891, anställdes i hamnen 1913 och slutade 1958.

När han önskade vara ledig, lämnade han in små förtjusande – ja, man kan inte säga annat – brev till statistiken eller planeringen som det väl numera heter. De överlämnades i dåvarande utropslokalen i Slussen.

Så här kunde adressidan se ut:

Öppet bref, Till Hamnarbetarestatestiken, ”Utropspojkarna” Härstädes.

Beträffande innehållet:

Observera! Jag kommer på detta sätt genom fråga på papperet. Jag vardt klippt på morgonen idag den 3 dennes, vardt hindrad på väg till ropet, jag vill för egen skull hafva permis i morgon Fredagen för hedra min närvaro vid kamrat M. Karlssons sista jordafärd, alla skola vi den vägen vandra efter världens oänliga strid för frihet, arbete och modernt slafveri, mottag det här med varm hand, ett ord är nog, två äro för många.

Tecknar jag Eder alla i allo No 782 A. Lindblad. Sthlm den 3/11 – 1955. Tack. P.S. Wi träffas på Lördag morgon vid ½7 ropet.

Baksidan på kuverten kunde vara lite kors och tvärs smyckade med tänkespråk, så här:

Waren en vandrande student. War en kulturens frontkämpe. War icke ett tomtebloss Utan Ett Lefvande Ljus.

Men varför Kameliadamen? Jo, han var lite puckelryggig, därav ”kamel”. Han specialitet var hans många sjukdomar, därav ”Kameliadamen” efter damen i Alexander Dumas dy roman med samma namn. Hon var ju en sjuklig person.

/berättad av Bengt Örsell