Hur Torparen blev vit
Historien utspelar sig i en tid då alkoholkulturen var utbredd, dessutom med stor acceptans från arbetsgivaren.
En som tyckte att det var fel att folk söp ner sig totalt var hamnens personalkonsulent. Tillsammans med fackets skyddsombud inleddes ett arbete mot alkoholmissbruk som döptes till Alna.
Med bakgrunden klar, kan vi berätta om Torparen.
Torparen brukade alkohol alla dagar från morgon till kväll. På grund av att hans arbetsuppgifter nästan uteslutande var maskin- och bilkörning blev han en tidig måltavla för Alnagruppen. (Det var dock många som hävdade att Torparen blev skickligare ju mer han söp.)
Torparen blev uppkallad till samtal om sitt alkoholmissbruk med personalkonsulenten och skyddsombudet. Han försvarade sig med att han inte ville se det som ett missbruk utan ansåg att det snarare var ett bruk av alkohol. Torparen kom inte långt med det resonemanget, utan en tid för läkarbesök bokades och han fick finna sig i en kontroll av blodvärden med mera.
Torparen fick veta att som han levde nu var det farligt för hälsan. Dessutom fick han recept på antabus vilket var en av reglerna i Alnas behandlingsplan. Receptet löstes in på apoteket och Torparen upplevde en ångerfull kväll då han undrade vad han hade gett sig in i. På morgonen lämnades antabusen till arbetsledaren enligt behandlingsplanen och nu började Torparen varje dag med att svälja en tablett framför arbetsledaren.
Fackstyrelsen kände till vilka medlemmar som var under behandling. Snart la man märke till att Torparen inte hade ändrat sina vanor antabusen till trots! Torparen kallades in till sin arbetsledare, en hygglig karl som ville allas bästa. Torparen var snäll och mycket ärlig, inte kunde han ljuga nu när han var avslöjad. Han erkände hur det var.
Han hade öppnat antabuspaketet och upptäckt att tabletterna var lika stora som magnecil. Sedan tillbringade han hela kvällen med att fila in en skåra i magnecilen, som sedan ersatte antabus i paketet. Därför kunde han fortsätta sitt drickande ”antabusen” till trots. Alnagruppen lyckades så småningom med att övertyga Torparen, och många andra, och till slut blev hamnen en tämligen alkoholfri arbetsplats.
/berättad av Alan Berry